Evangeliets inbjudan och Instagram

Cameron Cole | June 11, 2017


När jag gick i grundskolan insisterade mina föräldrar på att jag aldrig skulle tala om inbjudningar. Mina skolkamrater lärde sig samma sak av sina föräldrar. När man blev bjuden på födelsedagskalas fick man skarpa varningar av mamma om att inte prata om det i skolan, för man visste inte vilka som blivit och inte blivit bjudna. Om din kompis frågade dig och några vänner om ni ville sova över, skröt ni inte om det i skolan. Ni ville inte att andra skulle känna sig exkluderade.

Föräldrar hade en god tanke bakom denna regel. Barndomen och tonåren är känsliga tider, då ungdomar har en bräcklig självkänsla. Känslan av förkastelse efter att ha blivit utfryst svider särskilt.

Jag tror inte jag riktigt fick känna denna smärta förrän i slutet av gymnasiet när vi skulle på klassresa. En grupp tjejer bjöd fem av mina vänner att följa med dem. En annan grupp tjejer bjöd den andra halvan av mina kompisar på deras resa. Jag blev utelämnad.

Det sved. Rejält. Jag kände mig utstött och ensam. Jag tänkte mig allt det roliga som alla hade vid stranden, medan jag själv reste upp i bergen med mina föräldrar och min hund. Det var inte så…


To read the rest of this article, visit http://www.thegospelcoalition.org/sv/article/evangeliets-inbjudan-och-instagram.