​Hur en pappa älskar ett förlorat barn

Courtney Reissig | June 11, 2017


Min pappa och jag står varandra mycket nära. Vi står faktiskt varandra så nära att jag arbetade och skötte all hans bokföring för året innan mina tvillingar föddes. Jag älskade att prata med honom nästan varje dag, särskilt då han nu bor så långt ifrån mig. Men vi stod varandra inte alltid såhär nära.

En gång var jag en förlorad dotter.

I nästan två år var jag på flykt från mina föräldrar, familjen och Herren. Jag gillade synden och att leva i synden. Att prata med pappa (och mamma) gjorde mig alltid överbevisad om min synd, och det ville jag inte bli. Om du kikar in i fönstret till mitt förflutna får du se att jag passar in perfekt på bilden av sonen i Luk 15:11-32. Jag var vild, impulsiv och stod emot auktoriteter på varje plan.

En snabb titt på familjerna i din församling skulle nog visa att många har eller har haft barn som på något vis irrat sig bort från den tro de uppfostrats med. Att vara förälder är ett hårt arbete utan någon garanterad vinst. Alla situationer är ju förstås unika, och har sina egna utmaningar, men en sak är säker—förlorade barn behöver känna sig älskade…


To read the rest of this article, visit http://www.thegospelcoalition.org/sv/article/hur-en-pappa-aelskar-ett-foerlorat-barn.